Vintervardag

Iklädd rejäla skidbyxor, fleecejacka, skaljacka och kängor tar jag snowracern på axeln och skyndar genom korridoren till hissen. Det plingar bekant och hissdörren glider upp. Nere på markplan kollar jag av vana brevlådan. Där ligger dagisräkningen. Den får ligga kvar. Utanför porten trängs pulkor i rött och blått och grönt och gult. Undrar vad husets självutnämnde polis egentligen tycker om det? Slarvigt och oredigt, säkert. Fast värre är nog de sönderåkta buskarna nedanför pulkabacken på gården. Till och med jag skäms en aning när dottern tjutande far rätt in i buskarna på sin röda pulka med bra glid. Backen är allt lite kort. Och buskarna lite malplacerade. Dyra var de också. Beställda av en trädgårdsarkitekt. Får se hur det ser ut när snön regnar bort. Men nog tycker jag att alla dessa barns glädje – de små som susar nerför backen med en föräldraledig mamma eller pappa på förmiddagarna, och de lite större som härjar på väg hem efter dagis – den glädjen är viktigare än de arkitektbeställda buskarna.

Snowracerns medar gnisslar mot gruset som gömmer sig i snömodden. Det går bra när ingen sitter på. Då håller plasten. På väg uppför backen tittar jag mot huset där vi bor. De ljust gula fasaderna står i stark kontrast till den blånande vinterhimlen. Solen ligger så lågt så här års att den inte orkar skina in genom fönstret ens mitt på dagen. Istället är det julstjärnor och adventsljusstakar som piggar upp de ledsna fönstren. Balkongerna pryds av ljusslingor så att huset nästan liknar en julgran. Grotesk eller snygg? Själv gillar jag ljusdekorationerna. Utan dem skulle december och januari vara så mörka. Jag blir glad av dem. Hejar på föräldrar på väg i motsatt riktning, med nyhämtade barn eller på väg att hämta barn.

Inne på dagis lyser det. Jag ser små huvuden studsa omkring därinne. De dansar till för mig ohörbar musik. De ser glada ut. En halvtimme senare är vi ute, jag och mina två små. De rullar nerför backen på dagisgården, det är något av det roligaste som finns. Snön är så mjuk, så välkomnande. Det är klart att man vill rulla i den. Och göra änglar. Efter att ha tränat ”torränglar” på vardagsrumsgolvet är de riktiga snöänglarna underverk. Snön letar sig innanför kragen och den lille skriker. Vi petar ut och torkar, och drar upp luvan. Nu är det bara att fortsätta rulla. Oförskrämt, har redan glömt snön innanför kragen.

Nu har det börjat skymma på riktigt. Färgerna är otroligt vackra. Blått och lila tillsammans med den vita, glittrande snön ger ett sällsamt ljus. Träden tyngs fortfarande av snökristaller. Minsta lilla gren är inbäddad i en gnistrande och taggig vinterfilt. Kylan håller i sig. Snön dämpar bilarnas ljud och de låter som körde de under tjocka täcken. Tystnaden bryts av höga barnröster som berättar vad som hänt på dagis, vad man vill ha till middag, att man vill se på tv eller att man vill sitta längst fram på snowracern.